Vi träffas digitalt. Som så ofta numera. Magnus snorar och berättar att han är dyngförkyld. I bakgrunden ser jag en stor hylla med hans campinggrejer. Han visar runt.
Vårt samtal böljar mellan ämnen som skog, foto, paddling – om upplevelsen av naturen. Och om vad den digitala överkommunikations-världen gör med vår stenålders-hjärna. Hur viktig just naturen blir som en balanspunkt. En plats att finna ro. ”Jag upplever ett flow state I naturen”.
Låt oss ta hans berättelse från början. Som liten palt växte Magnus upp med en pappa som hade ett stor intresse för natur- och vildmarksliv. Hans mamma var scoutledare och Magnus fick följa med de ’stora’ scouterna där han lärde sig att bygga hela lägerplatser. Som han säger, ”jag fick det med mig – allt var uteliv”. Uppväxtåren i trakten av Norrköping och den magiska naturen där. Skogarna och sjösystemen ’Glottern’ satte djupa spår och senare i livet en stark längtan. En längtan tillbaka till naturen.
’London calling’
Magnus, kanske mer känd som ’Arwet’ – kom att utbilda sig inom musik. På lite krokiga vägar hamnade han med flickvännen som pluggade i London – numera hans fru – just i London. Magnus arbetade för brittiska skivbolag. Det blev tio år i den metropolen. Någonstans där, mitt i den kreativa miljön med mycket jobb, öl och sena utekvällar – föddes en längtan. Just den som pekade tillbaka till naturen. Jag frågar om tiden där. Pulsen, smoggen och trängsel. Det var inte riktigt så. Där dom bodde var det nära till ’gränsen’ mot naturen. ”Jag såg nog Buckingham Palace en gång under min tid där”. Han fick höra av sin pappa att han skulle få en kanot när han flyttade hem. Det var viktigt att skulle vara en Inkas, ’oförstörbar’, som han pappa uttryckte det. Nu blev det inte riktigt så. Väl hemma skaffade Arwet sig en egen. Han fick låna en äldre Inkas av en uthyrare. På obestämd tid.
Äventyr del 2
Idag arbetar Magnus med ljud och musikproduktion för stora internationella företag. ”Det är en hel del arbete mot spelindustrin, både musik och ljuddesign”. Undertecknad får lära sig något nytt. Tydligen börjar ljudböcker så sakta närma sig något som liknar radioteater, med både musik och ljudeffekter. Under pandemin blev det just några sådana produktioner.
I hans källare finns som tidigare berättat hans friluftsutrustning. Den är omfattande. Arwet berättar om skogarna, om de som gränsar till Kolmårdenskogen. Hur de när han var barn var orörda. ”Nu är det många kalhyggen där”. Det är här hans Inkas kommer att spela en hjälteroll. ”Jag kan med den ta mig fram till orörda oaser”. Han berättar om det som familjen döpt till ’Hemligheten’ – en liten vik med naturlig sandbotten. Med ut på hans utflykter följer ett annat stort fritidsintresse, fotografering. ”Under 90-talet arbetade jag som fotoassistent. Intresset har följt med mig”. Han berättar något som för en invigd är ljuv ’musik’. ”Jag fotade analogt, storformatskamera och framkallade själv”. Magnus blev digital just nyligen – för ett och halvt år sedan. Vi tar ytterligare några ord om ’teknik’. Objektiv, brännvidder och ljusstyrka. Det senare så viktigt för att skapa korta skärpedjup.
Den digitala ’naturen’
Vi kommer in på vad den nya tiden gör med oss. Hur barn aldrig kan ha tråkigt. Allt är färdigserverat på en armslängds avstånd. Till smartphonen! Vi pratar om hur vi som barn fick leka själva. Skapa eget. Att just en stunds ’tråkighet’ födde kreativitet. Det är här som Arwet sätter många ord om naturens helande kraft. Men det tar sin tid att lära sig bli trygg och vän med naturen. ”Många är så ovana att röra sig i naturen och blir till och med stressade”. Just hur forskning visar att våra stenåldershjärnor är i konstant chock. Vi är överlastade med information och intryck. För Arwet är naturen hans batteriladdare. Varje onsdag tar han kanoten. Med sig har han sin kamera. Kanske lite kaffebönor. Han letar oaser. Han berättar om hur en kanot är så nära vattnet. Ljuden av paddlarna som skär igenom ytan. Han berättar om tystnaden i naturen som inte alls är tyst. ”Det är bara ett annat ljud. Andra ljud”.
Arwet uttrycker sig filosofiskt om just upplevelsen. Hur vi finner ro och kraft i naturen. Hur det finns nedärvt i våra gener. Just behovet av närheten till det ’äkta’. I hans fall kontrasten till hans ibland väl stressiga arbete. Han ger en poetisk bild av hur det är att paddla runt en krök och sjön breder ut sig framför honom. Han sammanfattar med orden, ”Att paddla är som meditation”.
Inkas – och några ord om gammal kunskap
Valet av kanot var enkelt. ”Jag kan ta mig fram var som helst. Behöver aldrig fundera över grund och sten. En Inkas är i praktiken outslitlig”. Arwet avslutar med att berätta om hur just att paddla är ’marinerat’ i oss sedan gamla tider. Ungefär här kommer vi in på ett intresse som det visar sig vi båda delar, det om antika kulturer och om gammal kunskap. Men det är en helt annan historia.
